ellinor

utsikt fran varat lilla "vindskydd" vi bodde i 

 

 

de är inte ens en dag kvr tills min bästis, min klippa, mitt allt står på flygplatsen här i Uganda.
och jag kan inte beskriva hur underbart det känns. känns som jag inte sett henne på flera år.. som att jag varit med om så himla mycke å jag behöver bara krama henne. det blir gött de.

det är typ allt jag tänker på just nu (förutom ångest för att jag köpte 130 t-shirtar till barnen på första skolan igår.  jag ville ju helst att dom skulle få ett varsitt par skor, men de blev så mycke pengar och krångligt att ja körde på t-shirtarna istället.. men jag ångrar mig. jävla skit. det blir aldrig bra.)

jag är nästan klar med skrivandet också, blir nog en sen kväll ikväll men det går. det tänker jag fira med middag på plot ikväll! blir kul och komma ut lite (ja vet att jag låter som en tant..).
men nu ska ni ska få lite mer bilder på söta barn!

det var skönt med en paus i helgen. paus från allt local. för det är jättespännande och härligt å få uppleva allt det här men det är också jobbigt. jobbigt när man känner sig utanför och som att man inte passar in. tråkigt när alla pratar på ett språk man inte fattar och ibland till och med om mig fast jag sitter i samma rum. å droppen var Agripinas mans chef som var världens mansgris. då fick jag lite nog. mormor tycker dom är dumma mot hennes barnbarn, men det är inte så dom menar. dom bara tänker inte på det och dom kan inte sätta sig in i hur det är för mig att bara komma inklampandes i deras liv utan å veta hur jag ska bete mig. vilket är helt självvalt. och oftast är det inte som jag just beskrev, oftast är folk hur underbara å goa som helst. å när jag är själv med Agripina älskar jag henne, å jag vet att hon tycker om mig jättemycke.
men de ska bli SÅ SKÖNT när syrran kommer (bara 3 dagar kvar nu!!!) för då kan vi prata svenska när alla andra bara pratar luganda. å så ska krama henne så himla himla mycke.

pausen bestod förresten i en trip till en ö ute i Viktoriasjön. med mig hade jag Sophia från tyskland och Nicolas från mexico, som båda är på samma skola som mig. tyvärr hade vi typ regn å kallt väder, men de va gött å bara läsa bok och ta det lugnt. och somna till vågskvalpet, riktigt gött.

 

 

 

 

Igår var den typ sämsta förmiddagen, riktigt deppigt. längtade massa hem (berodde nog mycket på att jag sov asdåligt på natten eftersom jag lös med ficklampa & kollade efter löss å det kändes som det kliade hela tiden). så hade jag typ feber också, det var faktiskt väldigt synd om mig då!
Men sen på eftermiddagen tog Agripina med med ut i hennes "garden" = hennes farm, med mycket olika odlingar. Det var så himla vackert så jag blev helt lycklig! (totalvändning i humöret) Det där bara måste Susanna få se när hon kommer tänkte jag också :) Vi kollade in eclipsen som var igår också, fast det var alldeles för molnigt, och så fick jag mig även en rundtur i "the village" = några få hus utspridda mitt bland allt grönt. Skitbra eftermiddag! Och kvällen blev också jättebra. Vi satt i vardagsrummet och åt middag samtidigt som vi lyssnade på uganda-musik med tillhörande videos, sjukt spännande. Och vi dansade till och med lite :)

 

ja nu har jag varit på skola nr 2 i en vecka. stor skillnad på skolorna, den här är mycket större (900 + elever) och alla har skor och dom allra flesta en (hel) skoluniform.
det var lättare att lära känna både lärare och elever ockå, barnen är inte lika rädda för mig på dne här skolan, utan kommer till och med fram och pratar. så det är väldigt skönt!
jag har redan gjort klart alla mina intervjuer, så nu ska dom (bara) transkriberas! men det känns bra, jag vet att jag kommer ha bra resultat med mig hem :)
så bor jag sen i tisdags hemma hos head mistress på skolan. det är lite läskigt men mest spännande. men mobilnätet är för dåligt för att kunna använda mitt mobila internet som jag har köpt, lite surt.
det är ju ingen lyx precis, inget varmvatten i duschen så jag får varmt vatten i en termos som jag blandar med kallt å häller över mig. och jag har några slags löss i den andra sängen som jag inte sover i (hoppas dom inte hinner sprida sig på två veckor!!). viktor googlade fram massa hemskt om bed bugs så nu känns det som det kliar överallt! men Lenke tror att det är vanliga löss. om det nu är bättre.

iaf så känner jag mig jättevälkommen ute hos rektorn in the real village som hon själv säger. och jag får massa mat, hon försöker proppa i mig mer än jag orkar!

idag har jag haft heldag på Plot 99, min favvoresturang. å jag har skypat med både mamma, viktor, jani å snart syrran + ida. så jag känner mig väldigt nöjd!

 

 

we are happy to be ugandanese!

 

så sjunger ungarna i min favvolåt. den är min favvo för att alla älskar å sjunga å dansa till den, de riktigt lyser om dom. å så fattar ja texten, också en fördel!

 

trodde aldrig de första dagarna (då var ja i chockillstånd), men jag kommer sakna den där skolan. några personer lite extra såklart, men bara omgivningen (dom har verkligen världens finaste skolgård) och stämningen. meen, jag kommer inte sakna den skumpiga entimmesfärden med boda boda varje dag som blir sjukt läskig när det har regnat. å jag känner mig liksom nöjd ändå, jag har fått ut det jag ville, både med intervjuerna och allt annat jag ville uppleva. men samtidigt är det först nu man börjar lära känna lärarna och barnen ordentligt. så fredag blir nog ändå en sorglig dag! men spännande också eftersom skolan har bjudit in diverse viktiga personer + föräldrar den dagen och barnen ska ha massa uppträdanden som jag ser fram emot sjukt mycket. så kommer jag säkert få hålla tal också...

 

nu känner jag mig redo å visa lite bilder på fattiga barn för er. fast dom är ju så mycke mer än så såklart, dom är väldigt happy to be ugandanese till exempel :)

 

 

å upp som en sol igen!
typ så går humöret på mig här borta..

helgen var lite tung, längtade hem å kände mig ensam. men igår var en jättebra dag på skolan. jag fick börja intervjua, det var jättekul! första intervjun var nog inte så mycke jag kan använda men den andra var hur bra som helst, MEN såklart spelades inte allt in. men jag tror jag räddade de ganska bra.

idag har jag varit ledig för det är muslimsk Eid Day. jag har varit på ett öppet hus på ett barnhem. det var skumt, för det var så himla fint, kändes som att kliva in i en annan värld. å de kändes faktiskt inge bra, som att västerlänningar kommit hit och tycker att ha våran standard är det som är bra å de man ska sträva efter.. vet inte, det är svårt.

 

Nu är jag här.

Sen i nån gång före jul har ja planerat på å få åka iväg. Å sen jag vet inte hur länge har jag tänkt att jag ska hit till krokarna. Så när man äntligen här blir det ju en jävla chock. Fast bra chock.

 

Det är jättegrönt å fint här, med röd lera överallt.

Å alla ugandianer är svarta som natten med lysande vita leenden.
Kommer få det bra här, det tror jag.

Första kvällen var det väldigt ensamt å gå å lägga sig. Kändes tungt.
Tur jag hade en jättegosig nalle å en Viktorluktande tröja å snosa på.

Igår var första heldagen på första skolan som ligger långt ute i bushen. Det var verkligen omtumlande. Klart jag visste att det skulle kunna vara fattigt, å det är de. Men man kan ändå inte förbereda sig på hur man ska reagera, hur man ska bete sig. Man skäms ju liksom för hur mycket man har, att jag har riktiga skor på fötterna, att mina kläder är hela och rena. Ungarna har trasiga skitiga kläder å nästan ingen har skor. En av lärarna frågade mig om pengar. Jag förstår ju de, men det är ändå jobbigt att känna sig lite som en vandrande plånbok. Förutom att jag känner mig som en alien i deras värld men min ljusa hud å ljusa hår.. Å alla barn bara skrattar åt allt jag gör. Om dom inte stirrar på mig å er livrädda ut eller inte vågar svara mig för att dom är så blyga. Jag åt lärarnas lunch (barnen hade med sig egen "mat" om de nu var de eller om de bara var lite frukt), ugandamat med händerna. Sen frågade jag mitt pucko vad jag skulle göra med maten jag inte orkade, kanske kasta..? Neej (FÖRFAAAAN tänkte dom säkert). Hur dum får man vara liksom, klart jag fattar att man inte kan kasta maten egentligen.

 

Det var lite av allt jag såg på en dag. Hoppas jag kommer kunna lära känna barnen mer så jag kan umgås med dom mycket. Å lyckas jag få till nån/några intervjuer som jag iaf kan använda något från, så är jag nöjd. Barnen är ju bara vana å skriva av å repetera i kör det som lärarna säger, deras engelska är inte det bästa och jag tror knappast dom kan nåt om miljöproblem. Men vi får se, jag satsar på å överleva dagarna utan att uppröra nån alltför mycket å att ha det ganska trevligt själv. När jag kom hem åt jag kvällsmat hos Bodil (Vi-skogen manager som bor i huset mitt emot mig) så jag fick prata av mig med henne. Sen tjötade jag allt en gång till både med Viktor å syrran. Å idag med mamsen. Det är nyttigt å älta lite ibland.

Idag är jag ledig eftersom det är Independence Day i Uganda. Välbehövlig tid för omladdning inför två dagar till på skolan innan det blir helg.

 

Känns sjukt å ladda upp bilder på hur lyxigt jag har att komma hem till varje dag. Å jag vill inte ta massa bilder på skolan för å visa upp alla fattiga barn. Det får i så fall bli sen när jag istället tar kort på ungar jag har lärt känna och vill ha bilder på dom som minne. Så det blir inga bilder idag.

 

Tulabagane! (kan nog funka som hörs snart)

(tex lever INTE som ja lär, om ja bryr mig om djur, natur å barn så får ja fan visa de)

så blev ja världsförälder hos unicef.

här ligger ja på stranden i thailand å läser den här boken, å ja tänker

fyfan va du är grym mia. MIA WE LOVE YOU (som tanterna i valsverket så fint uttryckte de)

å så tänker ja att ja har flera idoler av samma kaliber.

1. Min älskade mamma.

samma mamma som sa till sina tonåringar vid matbordet att

"en snopp faktiskt är lika naturlig som ett lillfinger".

inte skäms hon för nåt min mamma. aldrig. å de är helt rätt de.

2. Våran bästis Anna. sen vi va fem.

samma snygging som dansar arslet av alla på jobbfesten

å alltid har en snabb smart replik - rapp som bara den.

3. Finaste Jossan

samma fina tjej som man alltid vet var man har,

för hon säger alltid hur de är,

med utbrott eller inte.

de är därför ni sitter så långt in i hjärtat, för ni er precis sådär som ni är,

som ja önskar ja kunde vara mer.

Beundransvärda!!!

SJUKT NÖJD!

+ att ja kanske får plantera träd med jason!!!

hur kan ja ha missat de här?

nu är ja sjukt taggad.

man hinner inte med. dagar, veckor, månader och år går. tantvarning, men de är sant!

iaf blir det inget mer kyckling, ko och gris. slutt!

så nu har ja skrivit de, nu måste jag följa det också, bra sporre.

två anledningar:

1. vad har jag för rätt att sätta mig över djurens rätt till ett hederligt liv för att ja tycker kött är gott?

nej ingen. ja älskar djur å vill att dom ska må bra.

2. vi överkonsumerar nåt sjukt, livsmedelsindustrin och framförallt köttindustrin är största miljöboven!

jag älskar våran natur och vill ha den kvar.

egentligen enkelt för mig. dumt att det ska ta 23 år innan man inser vad man håller på med.

lättaste sättet att påverka är nog att bestämma över sig själv.

valet du gör kan sen förhoppningsvis påverka andra. det har alla dom ja känner gjort mot mig iaf.

på en livstid kan man rädda flera tusen sånna här gosisar..