ellinor

usch vilken helg de blev. men de skiter vi bara i.
för ja fick träffa sandra!!! efter 13 månader, å gud va de värmde gott. jag har seriöst världens bästa kompisar, ja vet att alla ni andra tror att ni har de, men de är inte sant för de är mina som är bäst.
nu skulle ja behöva krama på mina barn lite, lite granslös okomplicerad ärlig kärlek. saknar dom redan ju. och mina sambos. erik&anna var världens gulligaste (ah ok anna var mest gullig erik var rädd att ja skulle bli blödig) som hjälpte mig med väskorna.
nej nu får ja tag i mig själv, klockan är två snart å ja ska upp fem. vad gör ja här liksom?
imorn äre som alltid innan ja ska nånstans, tusen saker å göra. å på torsda åker vi.
har inte fattat de än. känns inte som ja förtjänar de direkt, men verkligen som att ja behöver de. en paus.

den där filmen fick mig å tänka. varför vill ja resa? varför bo i en ryggsäck? varför är de så underbart?
för de är de mest befriande man kan göra, jag har aldrig känt mig så fri. när man står där, uppe på berget, vid foten av glaciären eller mitt i öknen då försvinner bara allt annat. de går inte å beskriva, måste upplevas. och den känslan tycker ja verkligen att alla borde känna nån gång i livet. de är stort.