ellinor

det var skönt med en paus i helgen. paus från allt local. för det är jättespännande och härligt å få uppleva allt det här men det är också jobbigt. jobbigt när man känner sig utanför och som att man inte passar in. tråkigt när alla pratar på ett språk man inte fattar och ibland till och med om mig fast jag sitter i samma rum. å droppen var Agripinas mans chef som var världens mansgris. då fick jag lite nog. mormor tycker dom är dumma mot hennes barnbarn, men det är inte så dom menar. dom bara tänker inte på det och dom kan inte sätta sig in i hur det är för mig att bara komma inklampandes i deras liv utan å veta hur jag ska bete mig. vilket är helt självvalt. och oftast är det inte som jag just beskrev, oftast är folk hur underbara å goa som helst. å när jag är själv med Agripina älskar jag henne, å jag vet att hon tycker om mig jättemycke.
men de ska bli SÅ SKÖNT när syrran kommer (bara 3 dagar kvar nu!!!) för då kan vi prata svenska när alla andra bara pratar luganda. å så ska krama henne så himla himla mycke.

pausen bestod förresten i en trip till en ö ute i Viktoriasjön. med mig hade jag Sophia från tyskland och Nicolas från mexico, som båda är på samma skola som mig. tyvärr hade vi typ regn å kallt väder, men de va gött å bara läsa bok och ta det lugnt. och somna till vågskvalpet, riktigt gött.