blä
usch!! fan nu vill ja bara att vi ska va på samma ställe, kvittar vart
gud va ja saknar henne, ja låter som en kärlekskrank men de är sant.
vi pratade om allt, vände ute & in på allt som fanns. jag saknar hur vi berättade och pratade om alla er här hemma, hur vi saknade och längtade ihop. hur kunde vi längta så mycke?
nu är ja kaxig men ja vet hur lycklig ja va hemma dom 2 första veckorna, då ville ja inte va nån annanstans. men nu vill ja.
de är underbart å prata en stund å höra hennes röst men de är samtidigt jobbigt för att man saknar så mycke å allt blir så knäppt...
där sitter jag i mitt tjejrum hemma i rosensjö å pratar engelska med en amerikan som blev en bästis. nyss var vi ju å flängde ute i stora världen ihop. å man kände sig oövervinnerlig, ingenting var omöjligt
ja vill ut dit igen, ja vill vara som då
