ellinor

nu har ja fått jobb :) på dagis (barnehage på norska). de ligger 45 min utanför oslo så ja får pendla varje dag men jobbet verkar så himla bra så de blir nog bra ändå.
de är 7-8 st barn som jag och en till har hand om, och dom är pyttiga, 1-3 år. den tjejen ja ska jobba med verkar jättebra också. ja börjar på tisda, så de blir en intensiv helg hemma nu. lite jobbigt känns de att åka härifrån lagom till vissa av har lov, å ja hade kunnat umgåtts hur mycke som helst, menmen. de är ju de här ja vill. tjäna pengar, och att de dessutom är ett jobb som jag tycker är kul är ju faktiskt riktigt bra.
så nu behöver vi bara en lägenhet. får förhoppningsvis bo hos sara så länge (annars vet ja inte vad ja gör) och nästa vecka ska ja kolla på tre lghter iaf, så nån av dom ska vi bara ha.
de är inte så himla lajbans å bo på en luftmadrass så ja vill ha en lght nunu. de måste fixa sig.
har ju jobat i fyra dagar på Rimi, mattaffär, som ja kommer kunna ha som extrajobb sen, men ja får se hur ja gör med de. om ja orkar.
dagiset har iaf stängt från 23 dec-1 jan och 23:e är ju en tisda så de kanske är ledigt månda med? isf kan ja komma hem på fredan innan redan. hoppahoppas. julen ska va hemma, och så lång som möjligt helst.

ikväll ska johanna firas med goda vänner, ska bli underbart. imorn blire nog frullefika men brudarna, sen fira farmor å sen mysa med familjen hela kvällen. på månda åker ja igen..

snart ska ja hämta syster på busst, ska bli underbart å krama henne igen. de ska ja göra hela helgen.
hare braa

usch!! fan nu vill ja bara att vi ska va på samma ställe, kvittar vart
gud va ja saknar henne, ja låter som en kärlekskrank men de är sant.
vi pratade om allt, vände ute & in på allt som fanns. jag saknar hur vi berättade och pratade om alla er här hemma, hur vi saknade och längtade ihop. hur kunde vi längta så mycke?
nu är ja kaxig men ja vet hur lycklig ja va hemma dom 2 första veckorna, då ville ja inte va nån annanstans. men nu vill ja.

de är underbart å prata en stund å höra hennes röst men de är samtidigt jobbigt för att man saknar så mycke å allt blir så knäppt...
där sitter jag i mitt tjejrum hemma i rosensjö å pratar engelska med en amerikan som blev en bästis. nyss var vi ju å flängde ute i stora världen ihop. å man kände sig oövervinnerlig, ingenting var omöjligt

ja vill ut dit igen, ja vill vara som då

ja saknar henne så himla mycke.

det är så skumt. man vande sig ju å ha henne där hela tiden, å dela allt. å nu är hon på andra sidan havet. det fattas ju nåt nu.
kan inte fatta att de är mer än 3 månader sen vi sa hejdå på flygplatsen.å då hade vi i princip suttit ihop i mer än så.
för de mesta var de underbart kul men ibland var vi lite trötta på varann, blir ju lätt så när man umgås 24/7. å speciellt när man är hungrig.. (haha susanna vet precis hur de är) men vi skratta alltid åt de efteråt.
de är lite som syskonkärlek.

å ja kan inte fatta att hon inte har träffat nån av er än, å att ni inte känner henne.
hon vet ju precis allt om allt mitt.