ellinor

we are happy to be ugandanese!

 

så sjunger ungarna i min favvolåt. den är min favvo för att alla älskar å sjunga å dansa till den, de riktigt lyser om dom. å så fattar ja texten, också en fördel!

 

trodde aldrig de första dagarna (då var ja i chockillstånd), men jag kommer sakna den där skolan. några personer lite extra såklart, men bara omgivningen (dom har verkligen världens finaste skolgård) och stämningen. meen, jag kommer inte sakna den skumpiga entimmesfärden med boda boda varje dag som blir sjukt läskig när det har regnat. å jag känner mig liksom nöjd ändå, jag har fått ut det jag ville, både med intervjuerna och allt annat jag ville uppleva. men samtidigt är det först nu man börjar lära känna lärarna och barnen ordentligt. så fredag blir nog ändå en sorglig dag! men spännande också eftersom skolan har bjudit in diverse viktiga personer + föräldrar den dagen och barnen ska ha massa uppträdanden som jag ser fram emot sjukt mycket. så kommer jag säkert få hålla tal också...

 

nu känner jag mig redo å visa lite bilder på fattiga barn för er. fast dom är ju så mycke mer än så såklart, dom är väldigt happy to be ugandanese till exempel :)

 

 

å upp som en sol igen!
typ så går humöret på mig här borta..

helgen var lite tung, längtade hem å kände mig ensam. men igår var en jättebra dag på skolan. jag fick börja intervjua, det var jättekul! första intervjun var nog inte så mycke jag kan använda men den andra var hur bra som helst, MEN såklart spelades inte allt in. men jag tror jag räddade de ganska bra.

idag har jag varit ledig för det är muslimsk Eid Day. jag har varit på ett öppet hus på ett barnhem. det var skumt, för det var så himla fint, kändes som att kliva in i en annan värld. å de kändes faktiskt inge bra, som att västerlänningar kommit hit och tycker att ha våran standard är det som är bra å de man ska sträva efter.. vet inte, det är svårt.

 

Nu är jag här.

Sen i nån gång före jul har ja planerat på å få åka iväg. Å sen jag vet inte hur länge har jag tänkt att jag ska hit till krokarna. Så när man äntligen här blir det ju en jävla chock. Fast bra chock.

 

Det är jättegrönt å fint här, med röd lera överallt.

Å alla ugandianer är svarta som natten med lysande vita leenden.
Kommer få det bra här, det tror jag.

Första kvällen var det väldigt ensamt å gå å lägga sig. Kändes tungt.
Tur jag hade en jättegosig nalle å en Viktorluktande tröja å snosa på.

Igår var första heldagen på första skolan som ligger långt ute i bushen. Det var verkligen omtumlande. Klart jag visste att det skulle kunna vara fattigt, å det är de. Men man kan ändå inte förbereda sig på hur man ska reagera, hur man ska bete sig. Man skäms ju liksom för hur mycket man har, att jag har riktiga skor på fötterna, att mina kläder är hela och rena. Ungarna har trasiga skitiga kläder å nästan ingen har skor. En av lärarna frågade mig om pengar. Jag förstår ju de, men det är ändå jobbigt att känna sig lite som en vandrande plånbok. Förutom att jag känner mig som en alien i deras värld men min ljusa hud å ljusa hår.. Å alla barn bara skrattar åt allt jag gör. Om dom inte stirrar på mig å er livrädda ut eller inte vågar svara mig för att dom är så blyga. Jag åt lärarnas lunch (barnen hade med sig egen "mat" om de nu var de eller om de bara var lite frukt), ugandamat med händerna. Sen frågade jag mitt pucko vad jag skulle göra med maten jag inte orkade, kanske kasta..? Neej (FÖRFAAAAN tänkte dom säkert). Hur dum får man vara liksom, klart jag fattar att man inte kan kasta maten egentligen.

 

Det var lite av allt jag såg på en dag. Hoppas jag kommer kunna lära känna barnen mer så jag kan umgås med dom mycket. Å lyckas jag få till nån/några intervjuer som jag iaf kan använda något från, så är jag nöjd. Barnen är ju bara vana å skriva av å repetera i kör det som lärarna säger, deras engelska är inte det bästa och jag tror knappast dom kan nåt om miljöproblem. Men vi får se, jag satsar på å överleva dagarna utan att uppröra nån alltför mycket å att ha det ganska trevligt själv. När jag kom hem åt jag kvällsmat hos Bodil (Vi-skogen manager som bor i huset mitt emot mig) så jag fick prata av mig med henne. Sen tjötade jag allt en gång till både med Viktor å syrran. Å idag med mamsen. Det är nyttigt å älta lite ibland.

Idag är jag ledig eftersom det är Independence Day i Uganda. Välbehövlig tid för omladdning inför två dagar till på skolan innan det blir helg.

 

Känns sjukt å ladda upp bilder på hur lyxigt jag har att komma hem till varje dag. Å jag vill inte ta massa bilder på skolan för å visa upp alla fattiga barn. Det får i så fall bli sen när jag istället tar kort på ungar jag har lärt känna och vill ha bilder på dom som minne. Så det blir inga bilder idag.

 

Tulabagane! (kan nog funka som hörs snart)